Drygt tre veckor har det gått av denna terminen. Allting känns så bra. Kanske är det för att allting är nytt, verkligen allting. Jag bor inte hemma hos min familj längre – jag bor i en lägenhet med en vän med klasskompisarna nära i andra lägenheter. Går inte längre på högstadiet i en blandad klass – nu går jag i en klass på gymnasiet där det är en väldig blandning med men alla har samma intresse. Jag skulle kunna sitta och skriva ner massa saker som är annorlunda för mig nu, fast det skulle bli ganska tråkigt att läsa kan jag anta. Jag mår iallfall väldigt bra och är nöjd med mitt val.

Den 11 agusti 2012 lämnade jag min hemstad och åkte med bilen fullastad mot nya äventyr. Ett äventyr som skulle vara i tre år. Ett stort steg i livet. Jag skulle flytta hemifrån och börja gymnasiet. Jag kände en viss ångran i kroppen när jag satte mig  bilen och var påväg att lämna. Var det verkligen detta som jag ville göra? Ville jag lämna Lidköping? Var det verkligen rätt val av mig? Så många frågor snurrade omkring i mitt huvud. Med ett falskt leende satte jag mig i bilen och åkte med motvilligt, men helt utan att visa en en da känsla. Vi var påväg. Påväg 20 mil hemifrån.

Vi var i god tid till skolan så vi satt ute på en bänk och väntade då jag såg folk komma och gå förbi oss. Var det någon som skulle börja min klass? Spänt satt vi och väntade på att Rebecka också skulle anlända. Jag ville verkligen inte gå in i skolan själv. När vi suttit ute ett tag tog jag ett hårt grepp om Rasmus hand och bestämde mig för att gå in, jag kan ju inte sitta där ute som en mes. Bättre än så är jag ju.

Exakt vad som hände efter vi gick in tänker jag inte gå in så mycket på detalj. Nyckeln blev utdelad. Adressen blev utgiven. Vad väntade vi på? Vi åkte mot nya boendet! Väl framme blev vi förvånade, riktigt förvånade. Det vi hade hört genom rykten var att det var riktigt sunkiga och rent av vidriga lägenheter som vi blivit tilldelades men alla tyckte tvärt om. När jag vred om nyckeln i låset för första gången slog mitt hjärta väldigt fort, jag skulle snart få se mitt nya boende som jag skulle vara fast med i 3 år. Dörren gled sakta upp och jag möttes av otroligt gula väggar, inte ett bra intryck. Fortsatte in och letade efterdet rum som jag blivit tilldelat. Jag var så lycklig allting var perfekt.

Redan andra dagen i skolan var det dags för ett ’intro-läger’ ute i Dömle vilket va
r behövligt för att lära känna varandra. Under det lägret var det till största delen sammarbetsövningar i form av en tävling men vi hade även tid för lite fritid då de flesta gick och fiskade. Vi bodde i Dömle scoutgård som ligger precis vid vattnet. Vi hade riktigt tur med vädret. Solen sken hela tiden och det var nästan för varmt för att sitta ute. När värmen gått överstyr tog de flesta på sig badkläder och traskade iväg mot stranden för att ta sig ett dopp.

Under lägret åkte vi även iväg till skolans egna regnbågssjö där det kom upp x-antal regnbågar. Bara att nämna var det Robin som blev kung för en kväll, hela 7 regnbågar. Gratulerar till han samt alla de andra som lyckades fånga en av de finaste fiskarna som vi lyckats få hit till Sverige.

Vi har hunnit med massor med saker fram tills idag. Vart på rundvandring i Karlstad, fiskat betesfisk inför Åmåls-resan vecka 43, lärt känna skolan lite bättre samt gjort en del tester m.m.

Nu kan jag stolt säga att jag är nöjd med mitt val utan skola samt linje. Även fast det bara är jag och Rebecka som tjejer i klassen tycker jag att det funkar bra, det är vi som styr upp klassen. Ser verkligen fram emot dessa tre åren. Något som jag inte ser fram emot är när detta tar slut och vi alla tar studenten. Vill inte sluta skolan, speciellt inte nu när jag har det så bra.